Att fira midvinter är något av en tradition på Solhäll. Den 21 december är nämligen dagen som allra kortast och natten som allra längst. Imorgon bitti 04:27 vänder det och blir ljusare igen. Är inte det värt att fira, så säg? Inte på det viset att vi ägnar oss åt midvinterblot och andra hedniska ritualer, men en blodig ryggbiff från vår lokala mataffär är ju inte så dumt, hihi! Alkoholromantik i inlägg på sociala medier är inget för mig, men biffen till ära känns det helt på sin plats att dela en flaska rödvin.
På årets mörkaste natt vill man tända ljus både inne och ute. En marschall fladdrar i vinden ute på gräsmattan, och alla utomhuslyktor är tända. Inne i stugan brinner värmeljus och stearinljus i mängd, utöver alla elektroniska stakar och julgransljus, som mer eller mindre är tända dygnet runt så här års. Hur blir elräkningen i vinter, tro? Lika chockerande som förra vintern?
Just idag firar vi också att vi nu går på julledighet. Själv har jag stämplat ut för nästan två veckors ledighet, och maken har jullov en halv vecka mer än så. Vi är båda i behov av tid att ladda om batterierna, efter en intensiv höst i undervisningens tjänst. Vi har utan tvekan världens bästa jobb, men man behöver verkligen "stänga butiken" med jämna mellanrum och bara låta hjärnan gå ner i varv. Det ska bli sååå skönt med ledig tid.