Min nationaldag startade på morgonen med en biltvätt på macken i grannbyn. Jag åkte med som sällskap till maken mot löfte om Espresso House-kaffe och en kladdig bulle med pärlsocker. (Jodå, jag bantar idag med.) Någon egen flaggstång har vi inte, men vi åker snålskjuts på den som vajar hos grannen snett bakom oss. Den solblekta lilla bordsflaggan har också fått komma fram. Sverige fyller ju ändå 500 år.
Annars har vi inte direkt firat så storslaget, om man inte tycker att två maskiner tvätt känns extra festligt. Det har varit 24 grader varmt och lite blåsigt, så kläderna torkade i ett nafs. Någonstans inom mig drömmer jag fortfarande om att snickra ihop ett sådant där gammaldags klädstreck med krusidulliga konsoler, men uppenbarligen inte tillräckligt mycket för att göra slag i saken. Jag är inte ens säker på var jag skulle ha det.
24 grader på termometern fungerar inte ett dugg avskräckande på riktiga trädgårdstanter. Jag ägnade flera timmar åt att slutföra uppstädningen i slänten på baksidan, och när allt var krattat och klart lade jag ut ett lager barkmull uppblandat med kogödsel. Dels hjälper det till att motverka ogräs, dels är behovet av jordförbättring stor.
Fast den största anledningen är egentligen en förhoppning om att den ska fungera lite fuktbevarande. Dessutom ser det ju så himla mycket trevligare ut. Ännu mer städat, om man säger så. Jag har faktiskt aldrig använt barkmull förr, men nu är jag sugen på att göra likadant på fler ställen.
Fem dagars ledighet med härligt sommarväder gör onekligen att man blir lite världsfrånvänd. Det känns nästan som att den riktiga semestern har börjat. Jag blev nästan lite paff när jag för en stund sedan insåg att jag ska jobba imorgon. Fast tvådagarsvecka är ju inte direkt något att gnälla över.