Tack för alla era fina tillrop efter min triumferande återkomst till "Blogglandia" under gårdagskvällen. Jag var själv smått euforisk av lycka när jag gick och lade mig och var så uppe i varv att jag hade svårt att somna. Alternativet som jag övervägde i min misströstan var faktiskt att sluta blogga, så man får ju säga att det var tvära kast mellan känslorna. Vid frukosten skrävlade jag fortfarande för maken med så yviga gester att jag lyckades välta hela skålen med frukostfil upp och ner över tangentbordet. Jisses, är det inte det ena, så är det det andra... Tur att filmjölk är trögflytande, haha! Jag skrapade helt sonika av allt med handen ner på bordet, så jag tror inte att det hann rinna ner så mycket mellan tangenterna. Fast lite klibbigt är det allt fortfarande.
