Det är segt att gå upp på morgnarna nu. Så mörkt att det känns som om det fortfarande är mitt i natten när väckarklockan (=mobiltelefonen) ringer vid 6-snåret, och fortfarande lika mörkt när jag går ner till busstationen vid 7. Det är inte annat än att jag längtar lite grann efter vintertiden, som inträder natten till söndag. Då får man ju sova en hel timme längre! Fast å andra sidan måste man hålla sig vaken en hel timme längre om kvällarna, och jag är ju inte precis pigg då heller. Vilket dilemma...
Fast än så länge är det iallafall ljust en stund på eftermiddagarna när jag kommer hem. Då passar jag på att njuta av sådant som lyser upp vardagen lite grann, som den här vackert blommande Awakening-rosen nedanför kökstrappan. Och det ser ut att hinna bli fler blommor, om temperaturen håller sig på rätt sida nollan. Så hoppfullt ändå!