När vi vaknade imorse var det bara 3 grader varmt ute, och på min lilla morgonbusstur till grannkommunen i norr insåg jag att den första frosten hade fallit på sina ställen under natten. Vilken tur att jag hittade mina vantar innan jag gick hemifrån! De låg minsann precis där de borde ligga (hur ofta händer det?), och dessutom hade jag lyckats med konststycket att inte slarva bort den ena (hur ofta händer det?).
Lite körsång har jag också hunnit med, så här på veckans första dag. Nu sitter jag som bäst och gnolar på min altstämma, som har etsat sig fast på hjärnan. Till makens stora förtret består den bara av en enda ton hela låten igenom. Då är det lätt att vara musikalisk, hihi!