Som ni kanske har förstått har vi varit på resande fot sedan i torsdags morse, då vi körde genom fem olika landskap och slutligen landade vid Barkens strand i södra Dalarna. Ibland glömmer jag hur vackert det är i den här delen av Sverige. Så annorlunda mot Skåne; nästan lite som att komma till en annan värld. För mig är det alltid lite av en nostalgitripp att göra den här resan, för i de här trakterna tillbringade jag stora delar av min barndoms skollov, såväl vinter som sommar.
Resan har bjudit på flera fina möten med släktingar och vänner till familjen, men också på ett vemodigt men vackert farväl av min farmor som begravdes igår, fyra dagar efter det som skulle ha blivit hennes 104-årsdag. Vi saknar henne så, men hon finns ändå kvar på något sätt. Som spår i nyfallen snö...
Vi bodde så himla vackert, men det får bli ett eget blogginlägg någon dag framöver. Efter frukost idag körde vi söderöver igen, och strax norr om Jönköping passerade vi halva resvägen. När man har kommit till Brahehus känns det alltid som att det bara är en kort nedförsbacke kvar hem.
Väl hemma igen kunde jag knappt bärga mig innan ytterdörren var upplåst och jag fick kika in i vårt nykaklade badrum. Sen stod jag länge där på tröskeln och nästan grät en skvätt av lycka, hihi! Så fint det är att komma hem ändå.