På årets första dag sken solen in i köket för en stund. Jag drabbades av akut vårlängtan, lade på en grön löpare på köksbordet, bytte tillbaka till den gröna kudden i soffan och satte fram en vas med vita tulpaner. Ett tag övervägde jag att ta bort adventsljusstaken i fönstret...
... men när eftermiddagsmörkret föll påmindes jag om hur mysigt det ändå är att tända ljus och kura skymning, och då var jag minsann glad att de där stakarna fortfarande står kvar.
Jag vet att det kommer vara mörkt och dystert ett bra tag till, men jag står ut, för nu har vi ändå trätt in i det ljusa halvåret, och vi har allt det ljuva framför oss. Och nog är det ändå något visst med oskrivna blad i kalendern. Hej 2018! Vi kommer nog att bli de godaste vänner, du och jag.