För tillfället föredrar jag så mycket tystnad som möjligt. Vet inte riktigt om jag har ett "bakslag" eller om det kanske är en helt naturlig reaktion. Min hjärna får numera ta det riktigt lugnt, stress existerar inte längre. Men... hjärnan vill undvika allt som är obehagligt. Framför allt vill den undvika en massa prat från olika håll. Hjärnan verkar behöva återhämta sig i lugn och ro i tystnad. Jag märker att jag inte har några som helst problem med människor som står mig nära, som sambo, mina barn, Lotta, mina systrar och min nära vän Maria. Övrigt prat från andra känns påfrestande. Jag upplever ändå att jag helt enkelt får gilla läget, det är som det är och det är ganska bra ändå =)
Jag skulle ju också kunnat ha skrivit att allt är bra, jag mår toppen men... idag skriver jag precis som det är.