| Piteå museum förlag 2016 |
Här i byn där vi bor pågick en gång i tiden ett projekt med uppbyggandet av kolonat där några små jordbruk startades på statens mark.
Där hade allmänheten rätt att ansöka om att få mark för jordbruk och del av gemensam skog som reserverades till projektet.
Tanken var att jordlösa arbetare skulle lockas att starta eget jordbruk hemma i Sverige istället för att söka lyckan i Amerika, eller för att riskera bli samhällsomstörtande socialister.
Projektet kom att kallas för "Alträsk nybyggesområde" och startade 1909.
Staten behövde arbetskraft i sina skogar, och emigrationen dränerade Sverige på arbetskraft, så därför kom detta projekt till.
Ordet kolonat är ett begrepp som går tillbaka på latinets "colonus" som betyder odlare.
| Här en bild på 'kolonisterna' i Brännberg. |
|
Bilder ur Joel Anderssons fotoalbum.
Andersson var förman på den försöksgård som också fanns och som bedrev försök till uppodling av myrmark.
|
Den egna gården skulle vara av viss förutbestämd storlek och byggas av visst material.
Hårt arbete och uppförandet av den egna gården på kolonatet var bara början av deras arbetsinsats.
Staten stod för kostnaderna att dika ur myrmark så att odlingsbar mark kunde skapas, och även för bygge av sågverk för husbehov och för bygge och viss del för underhåll av vägar.
Staten hade ju ändå inget ekonomiskt intresse av myrmarken och kunde därför avyttra sådan till detta projekt.
Projektets kontaktperson här i byn var enligt boken bonden Johan Christian Pettersson, som bodde på en gård som fanns några hundra meter från vårt hus.
Det var nytt för mig som ju vuxit upp bredvid detta kolonistprojekt, och det förklarar kanske hur han fick ekonomi i anläggandet av en 'spjälkmaskin' som drevs med ett vattenhjul som fanns i Spältforsen just utanför byn.
Med hjälp av den tillverkades tunna platta träbitar som användes för att lägga 'sticktak' på byggnader.
| Johan Christian Pettersson med sin hustru Anna Elisabeth och deras dotter Alma. Alma var min farmor. (ur J P Petterssons fotoalbum) |
Av gårdarna i det norra området finns de flesta kvar, men i det södra området finns inte många spår av de kolonat som fanns där.
| I boken finns även kartor som visar var de olika kolonaten ännu finns kvar, eller en gång fanns. Bild ur boken. |
| Ritning till bostadshuset på kolonat 34. Bild ur boken. |
Projektet tog fart efter 1912 och pågick till efterkrigstiden, då jordbruk moderniserades och behovet av projektet inte längre fanns.
Nya tider kom, men ännu idag syns byggnader kvar från detta projekt.
Några fungerar som vanliga bostadshus, några andra står öde, och några är rivna sedan länge.
| Här är kolonat nummer 7. Det står öde sedan många år, jag själv minns inte att någon bodde där ens då jag var liten. |
| Här kolonat 21 mitt i byn. Inte ens jag som vuxit upp här i byn visste om att denna gård byggdes som del av kolonaten. |
| Vid kolonat nummer 22 pågick inspelningen av tv-serien 'Jägarna 3' för några veckor sedan. Huset som stått öde och förfallet under en lång tid blev en passande plats att filma på. |
Boken återger en del av byns historia som för de flesta av dagens bybor är ganska okänd, och författaren gräver djupt i allt från tillkomsten av projektet fram till projektets avslutning.
Vi får läsa om vilken bakgrund de olika kolonisterna hade, samt om kolonaten och den skog som ägs gemensamt av delägarna i projektet än idag.
| Kolonat nummer 14 blev till Statens försöksgård, som från början drevs av Kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, med Joel Andersson som förman under en lång tid. Till försöksgården lades sedan även kolonat nummer 1 och nummer 15. Bild ur Joel Anderssons fotoalbum. |
Jag har förut skrivit om försöksgården, det kan du läsa om här.
Människor från olika delar av Norrbotten flyttade dit och byggde upp en ny framtid där.
Jag har författarens tillstånd att publicera bilder och text ur boken.