För ett par år sedan grävde jag upp två självsådda gullvivor från gruset på uppfarten och stoppade ner dem i rundeln framför köksträdgården. Sedan dess kommer de upp varje vår, och de tillhör verkligen mina absoluta vårfavoriter. Sedan någon vecka blommar de små liven, och nu går jag en omväg till bilen och hälsar på dem varje morgon. Gult i trädgården blir mer och mer tilltalande, får jag säga. Är det ett ålderstecken att man tycker det? Eller så har jag bara kommit till insikt.
Gult är det också nere i buskaget snett framför bastustugan, där forsythian blommar för fullt. Den är säkert urgammal, för grenarna är helt muterade och lever sitt eget liv. Jag feg-klipper lite då och då, men den skulle nog må bra av att föryngras helt och hållet. Men vem skulle inte det, hihi! Å andra sidan gillar jag när det blir lite vildvuxet här och där i trädgården. Det bidrar ändå med lite naturkänsla och fungerar faktiskt som en härlig konstrast till de delar som är mer tuktade och tillrättalagda.
