Ikväll har jag hängt och dinglat lite grann i min trädgård. Viftat på tårna, insupit den ljumma sommarkvällen och ännu en gång fröjdats över att vi fortfarande bara är inne i maj. Förvisso dess allra sista dag, men iallafall.
Plötsligt drabbades jag av den ljuvliga insikten att det väntar en riktig långhelg bakom arbetsveckokrönet. Jag har nämligen varit så klok att ta semester på klämdagen i samband med nationaldagen, vilket innebär att jag lyckas skrapa ihop fem lediga dagar på rad. Det är ju nästan en hel vecka! Så nu får jag iallafall ihop den där tiden att hinna njuta av försommarens exploderande blomsterfägring, som jag efterlyste häromveckan. Tänk, så bra.