Idag har maken förbarmat sig över vår frysbox i källaren. Det är dit påsar med ouppätet korvbröd, burkar med hemgjort äppelmos och stumpar av gammal julskinka går för att dö. Vi kallar den för Hotel California. Det som checkas in checkas aldrig ut. De senaste åren har den istället mest fungerat som kvarterets i särklass dyraste arbetsbänk. Den är nämligen alldeles utmärkt att stå och greja vid, men samtidigt står den ju där och tickar pengar. Fast nu så här i tider av elkris kändes det inte rimligt längre, så från och med idag är den avstängd. Glad är jag som slapp vara hemma och tömma eländet. Att lägga upp en bild på en sunkig frysbox kändes onödigt socialrealistiskt, så jag bjuder på en vacker dahlia istället.