Idag är det 10 år sedan min mamma somnade in... Min älskade mamma, som stod mig så nära. Som alltid hade tid för ens små och stora problem och funderingar. Varm och empatisk och jordnära. Klok. Hon fanns liksom alltid. Hon lyssnade... precis som en mamma skall göra.
Det är så mycket jag ännu skulle velat prata med henne om. Och så skulle jag vilja ha en mamma-kram. Saknar dem... mammakramarna.
Idag skall jag grotta ner mig i gamla fotoalbum. Gå till kyrkogården. Lyssna på Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå. Minnas lite extra. Det är sorgligt att hon inte finns längre. Men jag är så lyckligt lottad som hade henne som mamma.
♥