Jag köpte en liten kon i vitt porslin när vi var i Madrid. Ni vet, en sådan där upp-och-nervänd strut som man kan sätta sina ringar på. Jag tänkte att det kunde vara himla dekorativt att ha en sådan på marmorbrickan i badrummet. Att det skulle se lite exklusivt och lyxigt ut, så där. Och dessutom skulle det vara väldigt praktiskt när man vill skrubba rent sina händer utan ringarna på. För det vill man ju emellanåt.
Det kunde ha varit dekorativt, ja. Om man hade hittat den där konen när man kom hem. Men det gör man inte. För den är spårlöst försvunnen. Inte för att den var så dyr. Fast nog är det lite trist ändå. Men vad är väl en bal på slottet... Tur att jag fortfarande har ringarna kvar på mig.